Jag vet inte längre
Hej bloggen! Idag, eller de senaste dagarna har jag känt mig besviken och förvirrad. Han jag börjat prata med har inte hört av sig så mycket. :( Och det känns som vi inte har tillräckligt med saker gemensamt så man vet nte riktigt vad man ska prata om. :/ Fan, det är alltid det här som händer för mig förr eller senare? Varför är det så? vet jag inte hur man är social eller vrför blir det alltid så att man till slut bara pratar om samma saker hela tiden? Jag vet inte längre vad jag ska tänka eller tro. Om jag ska gå tillbaka till det gamla vanliga, leta tröst där jag inte alls får det men ändå slipper känna mig så ensam eller fortsätta på egen hand med min ensamhet.
Jag vet inte längre hur jag ska hantera allt, jag tillåter mig aldrig njuta av bra tider för jag vet att de ändå alltid tar slut. Jag vågar inte lita på folk, vågar inte tro på dem eller ens mig själv. Jag är alltid rädd för ett baklag, för att jag ska slås ned av någonting. Har börjat tänka lite på förra sommaren igen och på patrik. Hur illa han behandlade mig, men hur mycket jag kan sakna de fina sakerna man fick höra ibland.
Jag vet inte längre var jag är på väg, var jag är eller var jag står.
Ska jag åka till R och riskera att bli ledsen eller ska jag inte? Jag slipper ändå vara ensam.
Jag vet inte längre hur jag ska hantera allt, jag tillåter mig aldrig njuta av bra tider för jag vet att de ändå alltid tar slut. Jag vågar inte lita på folk, vågar inte tro på dem eller ens mig själv. Jag är alltid rädd för ett baklag, för att jag ska slås ned av någonting. Har börjat tänka lite på förra sommaren igen och på patrik. Hur illa han behandlade mig, men hur mycket jag kan sakna de fina sakerna man fick höra ibland.
Jag vet inte längre var jag är på väg, var jag är eller var jag står.
Kommentarer
Trackback
