Jag vet inte längre
Hej bloggen! Idag, eller de senaste dagarna har jag känt mig besviken och förvirrad. Han jag börjat prata med har inte hört av sig så mycket. :( Och det känns som vi inte har tillräckligt med saker gemensamt så man vet nte riktigt vad man ska prata om. :/ Fan, det är alltid det här som händer för mig förr eller senare? Varför är det så? vet jag inte hur man är social eller vrför blir det alltid så att man till slut bara pratar om samma saker hela tiden? Jag vet inte längre vad jag ska tänka eller tro. Om jag ska gå tillbaka till det gamla vanliga, leta tröst där jag inte alls får det men ändå slipper känna mig så ensam eller fortsätta på egen hand med min ensamhet.
Jag vet inte längre hur jag ska hantera allt, jag tillåter mig aldrig njuta av bra tider för jag vet att de ändå alltid tar slut. Jag vågar inte lita på folk, vågar inte tro på dem eller ens mig själv. Jag är alltid rädd för ett baklag, för att jag ska slås ned av någonting. Har börjat tänka lite på förra sommaren igen och på patrik. Hur illa han behandlade mig, men hur mycket jag kan sakna de fina sakerna man fick höra ibland.
Jag vet inte längre var jag är på väg, var jag är eller var jag står.
Ska jag åka till R och riskera att bli ledsen eller ska jag inte? Jag slipper ändå vara ensam.
Jag vet inte längre hur jag ska hantera allt, jag tillåter mig aldrig njuta av bra tider för jag vet att de ändå alltid tar slut. Jag vågar inte lita på folk, vågar inte tro på dem eller ens mig själv. Jag är alltid rädd för ett baklag, för att jag ska slås ned av någonting. Har börjat tänka lite på förra sommaren igen och på patrik. Hur illa han behandlade mig, men hur mycket jag kan sakna de fina sakerna man fick höra ibland.
Jag vet inte längre var jag är på väg, var jag är eller var jag står.
Det ljusnar
Hej! Har varit otroligt dålig på att uppdatera men det gör inget, använder ju mest bloggen för att skriva av mig. :) Just nu börjar mitt liv faktiskt ljusna en aning, det är bara hoppas på att det håller i sig för jag är så otroligt rädd för att börja falla ner i mörkret igen. Även om jag har varit nere på botten två gånger i mitt liv så är jag ändå rädd, för jag vill få må bra nu. Det borde faktiskt vara min tur. :)
Har bestämt mig för att inte träffa folk som får mig att må dåligt, hur ensam och ledsen jag än känner mig. Det spelar ingen roll om jag ligger hemma med världens ångest men jag ska inte träffa dom, för jag vet att det kan sluta riktigt illa ut. Och det började redan nästan spåra ur lite det hela, så det är bäst att hålla sig borta från dem människorna. I så fall finns det bättre sätt att bli av med ångesten. Förresten har det fått mig att vilja ta avstånd ett tag från det hela, bara för att det aldrig har betytt något och bara varit ett sätt att få bort ensamheten. Jag förknippar det med dåliga saker, det tar nog ett tag innan jag kan göra det igen, fast rätt och med rätt person.
Jag har i alla fall träffat en trevlig person, eller vi har bara pratat men ni förstår vad jag menar. :) Känns bra, kanske det lett min ljusning, eller det har det. Ibland saknar jag dock förra sommaren, saknar stundena med honom lite, även fast han drog ner mig djupre in i depressionen och fick mig att vilja försvinna för gott. Ibland förstår jag inte mina egna känslor, hur man kan sakna någon eller något en person har sagt fastän personen fick en att må så dåligt man bara kan må och såra en djupt.
Igår tittade jag på euro vision song contest, otroligt att Sverige vann! :o Det trodde jag ldrig, men gud så kul! :D Stort grattis till Loreen och alla andra bakom hennes framträdande och låten. :)
Har bestämt mig för att inte träffa folk som får mig att må dåligt, hur ensam och ledsen jag än känner mig. Det spelar ingen roll om jag ligger hemma med världens ångest men jag ska inte träffa dom, för jag vet att det kan sluta riktigt illa ut. Och det började redan nästan spåra ur lite det hela, så det är bäst att hålla sig borta från dem människorna. I så fall finns det bättre sätt att bli av med ångesten. Förresten har det fått mig att vilja ta avstånd ett tag från det hela, bara för att det aldrig har betytt något och bara varit ett sätt att få bort ensamheten. Jag förknippar det med dåliga saker, det tar nog ett tag innan jag kan göra det igen, fast rätt och med rätt person.
Jag har i alla fall träffat en trevlig person, eller vi har bara pratat men ni förstår vad jag menar. :) Känns bra, kanske det lett min ljusning, eller det har det. Ibland saknar jag dock förra sommaren, saknar stundena med honom lite, även fast han drog ner mig djupre in i depressionen och fick mig att vilja försvinna för gott. Ibland förstår jag inte mina egna känslor, hur man kan sakna någon eller något en person har sagt fastän personen fick en att må så dåligt man bara kan må och såra en djupt.
Igår tittade jag på euro vision song contest, otroligt att Sverige vann! :o Det trodde jag ldrig, men gud så kul! :D Stort grattis till Loreen och alla andra bakom hennes framträdande och låten. :)
Jag faller
Var hos V igår, åkte hem idag vid 8. Vr bättre än o sitta hemma hela helgen. :) Fick jag ju några timmar att gå. Det som gick så bra förra helgen men nu har jag typ redan tappat det. :( Och kommer vara själv flera helger i rad nu. :( Åh, mitt liv är så jävla drygt! Så fort jag behöver lite tur så får jag bara otur! När är det min tur att få något bra här i livet? När är det min tur att njuta av att leva igen? Det är som om det finns någon högre makt som straffar mig för något eller bara leker med mina känslor. När vänder vinden? När kan jag få börja känna den i nacken istället för att den slår mig i ansiktet?
Jag vågar snart inte länge fråga om någon kan ses för det gör så ont varje gång någon inte kan. :( Och det är sällan någon kan. Alla negativa besked känns som slag i magen på mig, som om jag är på väg att resa mig upp men blir knuffad ner på marken igen. Jag tror jag faller ner och jag är inte ens säker på om jag får hjälp, om jag klarar det den här gången. Mina sår hinner inta läka klart innan nästa bildas. Jag har det svårt nu, det är svårt att våga andas, att våga leva när allt verkar rasa ner, när hoppet hela tiden slås ner.
Jag vågar snart inte länge fråga om någon kan ses för det gör så ont varje gång någon inte kan. :( Och det är sällan någon kan. Alla negativa besked känns som slag i magen på mig, som om jag är på väg att resa mig upp men blir knuffad ner på marken igen. Jag tror jag faller ner och jag är inte ens säker på om jag får hjälp, om jag klarar det den här gången. Mina sår hinner inta läka klart innan nästa bildas. Jag har det svårt nu, det är svårt att våga andas, att våga leva när allt verkar rasa ner, när hoppet hela tiden slås ner.
Träna och läsa bok
Så fort jag skriver T i rubriken där kommer det förslag "Träffa C i helgen". :( Om livet ändå vore så trevligt fortfarande. :( Fast jag har inte tänkt på honom så mycket nu, mest R eller patrik. :( Fyfan för dne skiten, hoppas han inte gör om samma sak mot hans nuvarande. :/ Haha ja, jag kollade upp honom på fb och snacka om att jag fick typ hjärtklapp och blev helt ångestfylld typ. :o Nej, den skithögen vill man bara slänga i soporna, om man ändå kunde göra det med minnen. :o Slänga iväg de hemskaste minnena man inte vill ha kvar längre. Nej fyfan vilket svn, lögnhals och djurplågare som skjuter ihjäl sin egen katt och manipulerar sin tjej/sitt ragg. fyfan för sådana svin! :o
Men men, som rubriken lyder blir det täning för mig imorgon. Lovade kuratorn, och mig själv att jag måste ta tag i mitt liv på allvar och inte luras åt att träffa folk jag helst vill glömma bara för att slippa vara ensam. R är ju den senaste man vill glömma, undrar om han vet att jag har blogg. :o Hoppas inte och hoppas han inte läser min, men dte tor jag knappast. Det var ju bara en sak han ville åt verkade det som, så varför skulle han? Men åter till ämne - imorgon blir det spinning klockan 09.30 i en timme. :) Härligt, få bort lite kallorier, speciellt efter pizzan. Fan blir så jävla taggad på att gå ner i vikt men sedan på räningspassen orkar man knappt träna. :o Måste prova på fler träningspass så jag varierar mig mer. :)
Ännu en god sak jag har gjort är att jag har läst i en bok i några timmar. :) Det också för att försöka få in det som rutin så att jag får in rutiner när jag är ensam och har egentid så jag slipper sitta och böla vid facebook och se vad hur jävla lyckliga alla andra är. Fast de är inte lyckliga men det är ju klart, man önskar ju alltid att man hade deras liv istället för sitt eget. Facebook är hemskt, får ju nästan ångest när man kikar in där på helgerna när man sitter ensam hemma och har tråkigt. :o Men får behålla mitt konto för att skriv mer med A, det är det värt. :) Haha, hoppas han blev glad nu. xD
Nu känner jag mig duktig som skrivit så mycket så nu ska jag försöa få ihop någon ny dikt igen tror jag. :) Eller fortsätta läsa, det lockar mest just nu faktiskt. Sysselsatt ska jag vara! Får se hur denna helg går för sig. :) Nästa blir betydligt bättre, slipper alla bekymmer och deffinitivt att vara själv. Ska träffa V, bara en sak han vill men jag är på så länge jag slipper vara själv som sagt och är ändå okej med det, har ändå inga känslor för honom eller så så jag blir inte sårad. :) Och det är väl bättre än att vara hemma och gråta ögonen ur sig och känna att huvudet ska explodera av smärta en hel helg?
Men men, som rubriken lyder blir det täning för mig imorgon. Lovade kuratorn, och mig själv att jag måste ta tag i mitt liv på allvar och inte luras åt att träffa folk jag helst vill glömma bara för att slippa vara ensam. R är ju den senaste man vill glömma, undrar om han vet att jag har blogg. :o Hoppas inte och hoppas han inte läser min, men dte tor jag knappast. Det var ju bara en sak han ville åt verkade det som, så varför skulle han? Men åter till ämne - imorgon blir det spinning klockan 09.30 i en timme. :) Härligt, få bort lite kallorier, speciellt efter pizzan. Fan blir så jävla taggad på att gå ner i vikt men sedan på räningspassen orkar man knappt träna. :o Måste prova på fler träningspass så jag varierar mig mer. :)
Ännu en god sak jag har gjort är att jag har läst i en bok i några timmar. :) Det också för att försöka få in det som rutin så att jag får in rutiner när jag är ensam och har egentid så jag slipper sitta och böla vid facebook och se vad hur jävla lyckliga alla andra är. Fast de är inte lyckliga men det är ju klart, man önskar ju alltid att man hade deras liv istället för sitt eget. Facebook är hemskt, får ju nästan ångest när man kikar in där på helgerna när man sitter ensam hemma och har tråkigt. :o Men får behålla mitt konto för att skriv mer med A, det är det värt. :) Haha, hoppas han blev glad nu. xD
Nu känner jag mig duktig som skrivit så mycket så nu ska jag försöa få ihop någon ny dikt igen tror jag. :) Eller fortsätta läsa, det lockar mest just nu faktiskt. Sysselsatt ska jag vara! Får se hur denna helg går för sig. :) Nästa blir betydligt bättre, slipper alla bekymmer och deffinitivt att vara själv. Ska träffa V, bara en sak han vill men jag är på så länge jag slipper vara själv som sagt och är ändå okej med det, har ändå inga känslor för honom eller så så jag blir inte sårad. :) Och det är väl bättre än att vara hemma och gråta ögonen ur sig och känna att huvudet ska explodera av smärta en hel helg?
Btw, ska övningsköra i helgen också!
så trött på allt
Ännu en dålig dag. Suttit hemma hela tiden och bara suttit vid datorn och glott. Haft skit tråkigt. Orkar inte låtsas vara glad mer snart, för jag är inte det. Men jag försöker så länge till jag kan.
Jag är så jävla trött på falska människor och människor som låtsas bry sig om mig men inte bryr sig ett jävla piss. Som inte ens försöker hålla kontakten, jag vet att jag inte varit bra på det hela tiden heller men har mått riktigt uselt. Men nu försöker jag så gott jag kan men vet ni vad? Det är fan i mig inte många som bryr sig ett jävlaste skit. Ni säger att ni bryr er men fan så falska ni är! Folk "glömmer" att säga till att vi visst kunde ses även om personen kanske smsat mig nästan varje dag. Hur jävla kul är det liksom. Tack för att ni bryr er. Är så jävla trött på allt. Ska jag behöva lida för att ni inte bryr er egentligen? Nej, det tyker inte jag. Och inte fan ska jag behöva lida för att folk bara utnyttjar mig heller. Eller är jag ine värd mer än såhär? Går inte en dag utan att tårarna rinner ner och jag vet inte hur länge jag verkligen orkar det här, tyvärr.
Jag är så jävla trött på falska människor och människor som låtsas bry sig om mig men inte bryr sig ett jävla piss. Som inte ens försöker hålla kontakten, jag vet att jag inte varit bra på det hela tiden heller men har mått riktigt uselt. Men nu försöker jag så gott jag kan men vet ni vad? Det är fan i mig inte många som bryr sig ett jävlaste skit. Ni säger att ni bryr er men fan så falska ni är! Folk "glömmer" att säga till att vi visst kunde ses även om personen kanske smsat mig nästan varje dag. Hur jävla kul är det liksom. Tack för att ni bryr er. Är så jävla trött på allt. Ska jag behöva lida för att ni inte bryr er egentligen? Nej, det tyker inte jag. Och inte fan ska jag behöva lida för att folk bara utnyttjar mig heller. Eller är jag ine värd mer än såhär? Går inte en dag utan att tårarna rinner ner och jag vet inte hur länge jag verkligen orkar det här, tyvärr.
