Jag faller
Var hos V igår, åkte hem idag vid 8. Vr bättre än o sitta hemma hela helgen. :) Fick jag ju några timmar att gå. Det som gick så bra förra helgen men nu har jag typ redan tappat det. :( Och kommer vara själv flera helger i rad nu. :( Åh, mitt liv är så jävla drygt! Så fort jag behöver lite tur så får jag bara otur! När är det min tur att få något bra här i livet? När är det min tur att njuta av att leva igen? Det är som om det finns någon högre makt som straffar mig för något eller bara leker med mina känslor. När vänder vinden? När kan jag få börja känna den i nacken istället för att den slår mig i ansiktet?
Jag vågar snart inte länge fråga om någon kan ses för det gör så ont varje gång någon inte kan. :( Och det är sällan någon kan. Alla negativa besked känns som slag i magen på mig, som om jag är på väg att resa mig upp men blir knuffad ner på marken igen. Jag tror jag faller ner och jag är inte ens säker på om jag får hjälp, om jag klarar det den här gången. Mina sår hinner inta läka klart innan nästa bildas. Jag har det svårt nu, det är svårt att våga andas, att våga leva när allt verkar rasa ner, när hoppet hela tiden slås ner.
Jag vågar snart inte länge fråga om någon kan ses för det gör så ont varje gång någon inte kan. :( Och det är sällan någon kan. Alla negativa besked känns som slag i magen på mig, som om jag är på väg att resa mig upp men blir knuffad ner på marken igen. Jag tror jag faller ner och jag är inte ens säker på om jag får hjälp, om jag klarar det den här gången. Mina sår hinner inta läka klart innan nästa bildas. Jag har det svårt nu, det är svårt att våga andas, att våga leva när allt verkar rasa ner, när hoppet hela tiden slås ner.
Kommentarer
Trackback
