De som får själen att le
I wish I could do something, I wish I could stop the time for a while. Det händer för mycket nu, allt känns bara så overkligt och jobbigt. Är nära till gråt hela tiden, men försöker trycka undan alla jobbiga känslor. Saknar som in i helvet och är rädd som fan, rädd för att bli förkrossad. Kan inte sluta tänka på det, kändes som hela världen rasade samman. Som om världen skrek åt mig att det inte finns någonting kvar, att ingen bryr sig. Fast djuren gör det, det vet jag. <3 Djuren har alltid varit dem som fått mig att kämpa, jag vet att de tycker om mig och de vet att jag älskar dem. De är finast i världen. <3
Enda sedan jag var ca 7 år har de funnits där, det var då jag fann kärleken till dem. <3 Speciellt till Jimmy, en av ridskoleponnysarna. Jag kunde stå och bara se på honom och jag blev så glad, han fick mig att vilja leva på något underligt sätt. :) Jag önskade att jag skulle få köpa honom sedan när han skulle pensioneras. Tyvärr tappade jag lite av intresset och energin några år innan han skulle pensioneras.
Jag minns när en sa till mig att han kunde köpa en häst åt mig, vem skulle inte vilja ha det liksom? Alla hästgalna hade väl sagt ja, men jag tackade nej för jag visste att jag inte hade tillräcklgt med kunskap. Och jag ville och vill fortfarande alla djurs bästa. Egentligen vill jag bli vegetarian, jag kanske blir det i framtiden också för jag älskar verkligen djur. :) Jag satt nyss med tårar i ögonen men nu försvann de, bara av att tänka på djur och hur underbara och fascinerande de är får mig att må bättre. Har ni någonsin känt så? Det känns som om jag är den enda, som kan le av att se en humla, le när en mygga gör mig sällskap eller le åt alla vackra fåglar där ute. Hela jag blir så himla glad då, hela min själ ler när jag bara ser dessa underbara varelser. <3
Kommentarer
Postat av: evelina
paula! jag har blivit frisk! har inge batteri på telefonen (okej då men jättelite) men hör av dej när du ser detta eller så smsar jag i morgon! :D <3
Trackback
