sammanfattning
Okej, jag tänkte sammanfatta min sommar lite. xD Såg att det blivit lite rörigt. :P Men dessa saker ska jag göra:
- Gå på skrivarkurs i Uppsala
Japp, det är det jag vet att jag ska göra i alla fall. :)
På tal om det här, jag skrev ner i mitt block om olika sociala situationer jag tycker är jobbiga och hur jag upplevt när jag har varit i dem. :) Fick ju hemuppgift att skriva ner det. :) När man läser det låter det fan sjukt. :S Här har ni ett exempel:
- Jag går in på ICA, medan jag är påväg dit står två män och pratar med varandra sen tittar de ju när jag går förbi (helt normalt alltså, jag brukar ju också titta på folk om någon går förbi eller något). Då får jag tankar som: "Ser jag fel ut? Ser jag ful ut? Går jag stelt nu när jag känner mig obekväm/orolig?". Sedan så ler jag men tankarna som kommer då är t.ex. "Tycker de att mitt leende är äckligt/fult? De kanske tyckte det var konstigt att jag log.".
Alltså vafan, egentligen vet jag att jag inte behöver tänka sådana tankar men de dyker upp i alla fall! :o Jag kan inte få bort de här tankarna själv, jag kan inte slappna av för att jag är så jävla orolig för vad folk tycker om mig. :S Det är därför jag trivs med att vara i bakgrunden för då är man ju mer "osynlig". Det är verkligen jätte jobbigt, det är inte kul att inte kunna söka alla slags jobb där man måste träffa mycket människor m.m. Man känner sig konstig, inte som de andra. Och det är väl inte så konstigt egentligen. Jag vågar inte ens göra saker inför folk, vågade t.ex. aldrig spela instrument på musiklektionerna i skolan så jag fick göra det när alla andra hade slutat. Snacka om att man kände sig löjlig, jag skämdes och skäms idag också över att det är såhär. Åh, ni förstår inte hur lycklig jag är som ska få hjälp snart! :D
- Gå på Sonisphere (om biljetterna inte tar slut)
- Vara med kompisar så mycket jag kan
- Jobba
- Söka jobb
Japp, det är det jag vet att jag ska göra i alla fall. :)
Åh, ni förstår inte hur jag längtar tills jag får tiden hos psykiatrin! :o Vill gå dit så fort som möjligt. :P Ska bli så jävla skönt att äntligen få hjälp. :D Liksom hon på um är fan den enda som fattar att jag behöver hjälp, alla andra säger bara att det går över med tiden, men hur fan kan man säga så? :S Om jag har haft problem med det här i 12 år tror jag knappast att det går över av sig självt. -.- Och en del säger att jag bara överdriver, men jag kan säga att det gör jag så fan heller. -.- Och nej, jag behöver någon som hjälper mig, problemet försvinner inte bara för att jag tvingar mig att göra saker jag tycker är jobbigt. Men jag tror att jag kommer få någon kbt. :)
På tal om det här, jag skrev ner i mitt block om olika sociala situationer jag tycker är jobbiga och hur jag upplevt när jag har varit i dem. :) Fick ju hemuppgift att skriva ner det. :) När man läser det låter det fan sjukt. :S Här har ni ett exempel:
- Jag går in på ICA, medan jag är påväg dit står två män och pratar med varandra sen tittar de ju när jag går förbi (helt normalt alltså, jag brukar ju också titta på folk om någon går förbi eller något). Då får jag tankar som: "Ser jag fel ut? Ser jag ful ut? Går jag stelt nu när jag känner mig obekväm/orolig?". Sedan så ler jag men tankarna som kommer då är t.ex. "Tycker de att mitt leende är äckligt/fult? De kanske tyckte det var konstigt att jag log.".
Alltså vafan, egentligen vet jag att jag inte behöver tänka sådana tankar men de dyker upp i alla fall! :o Jag kan inte få bort de här tankarna själv, jag kan inte slappna av för att jag är så jävla orolig för vad folk tycker om mig. :S Det är därför jag trivs med att vara i bakgrunden för då är man ju mer "osynlig". Det är verkligen jätte jobbigt, det är inte kul att inte kunna söka alla slags jobb där man måste träffa mycket människor m.m. Man känner sig konstig, inte som de andra. Och det är väl inte så konstigt egentligen. Jag vågar inte ens göra saker inför folk, vågade t.ex. aldrig spela instrument på musiklektionerna i skolan så jag fick göra det när alla andra hade slutat. Snacka om att man kände sig löjlig, jag skämdes och skäms idag också över att det är såhär. Åh, ni förstår inte hur lycklig jag är som ska få hjälp snart! :D
Kommentarer
Trackback
