,
Usch, nu känner jag mig deppig. :( Vill bara gråta typ. o_o Vill sova bort kvällen. Åh, hur ska jag klara mig utan att få prata med någon sedan? :o Vet ni? Jag är inte van att prata om hur jag mår, känslor m.m. Har lärt mig att man inte gör det för det har aldrig varit så, så man lär sig till slut att inte prata om sådant. Det är nog därför jag har svårt att få riktiga vänner man pratar om allt med, sådana som står nära en, just för att jag inte pratar om känslor och personliga saker. Man vet liksom inte hur man gör sedan när man aldrig fått göra det. Visst är det sjukt egentligen? :S Det borde liksom vara helt vanligt och så att prata om personliga saker, om hur man mår m.m.
Åh, känner mig helt deppig, vet inte varför. Men har absolut ingenting att göra och känner mig smått ensam. Orkar fan ingenting, vill bara få ut allt inom mig. Och jag är så jävla rädd för att göra folk ledsna, går fan med den rädslan hela tiden, vill inte gör någonting fel och måste tänka på vad jag säger typ hela tiden och så. Jätte jobbigt är det. :/ Är så rädd för vad folk tycker om mig. Åh, jag orkar inte. :( Vågar snart inte ens skriva sådant här på bloggen längre för jag är rädd att någon kanske mår dåligt om de läser om när jag mår dåligt. För jag vill inte få andra att må dåligt, förlåt.
Fan, jag måste vara perfekt, hela tiden. Får inte möta motgångar med sorg eller tårar, får inte må dåligt, får inte tycka illa om mig, får inte klaga på något, jag ska bara vara så jävla perfekt. Det är så tankarn går, kanske efter det man lärt sig, att hålla inne allt? Men ingen kan vara perfekt, och ingen är det. Ändå tjatar den tanken om det hela tiden, den säger åt mig att jag är värdelös, att jag inte är värd något, om jag inte är perfekt. Hur fan ändrar man ens något sådant? Det går inte att tycka något bra om sig själv om man inte tillåter sig att göra det. Men hur tillåter man sig att tycka något bra om sig? Önskar att någon kunde berätta det för mig. Förlåt igen.
Kommentarer
Trackback
