min kväll
Åh, jag är så rädd för att inte få något jobb. Och vad ska arbetsförmedlingen säga när min lista på alla jobb jag sökt endast består av tre stycken jobb? Men jag kan inte söka alla jobb, jag vågar inte ens ringa till dessa företag jag sökt jobb till och fråga mer om deras tjänst. Jag vågar verkligen inte. Det känns så hemskt att inte kunna göra alla saker som normala människor klarar av. Jag skäms så mycket också och är ständigt rädd för vad folk tycker om mig. Så fort uppmärksamheten riktas mot mig rodnar jag och börjar svettas, blir orolig och nervös och rädd. Har märkt att jag undviker ögonkontakt mer och mer också, blev jätte bra på det förut när jag gick hos bup men nu börjar jag tappa det igen. Åh, vill inte vara såhär! Vill vara normal, vill kunna vara social och prata med folk utan att bli rädd. Men jag hoppas om det är social fobi att det kan försvinna helt utan att man måste jobba med det livet ut. Dokc tror ja inte dte kanske är något osm försvinner helt och hållet. Det är nog lite som med ätstörningar, man blir aldrig helt frisk tyvärr.
Dessutom så oroar jag mig jätte mycket för den där skrivarkursen! :( Fan vad hemskt att sova med någon man inte ens känner! :o Usch är redan super nervös, liksom en hel månad innan. o_o
Imorgon kommer P hit i alla fall, yaay! :D Längtar en massa. :) <3 Ska sova tidigt idag så det snabbt blir fredag! :D
hej! jag upptäckte min social fobi precis som du, på internet och jag var helt säker på att det var det, fick högsta poäng på alla test osv.. och sen gick jag till en psykolog och fick behandling för det( efter ca ett år, då jag kände att jag "kunde") och det hjälpte till en viss del, fick medicin som tog bort min ångest helt, men nu har jag slutat med den och då kommer ångensten tillbaka ibland, dock inte lika starkt som förut.
Det här är något som jag har haft i hela mitt liv, och det är bra att veta att man har det, för då kan man göra något åt det. Man måste bara hitta motivationen och viljan. För min del, tror jag att det är något jag kommer att ha problem med livet ut, jag har mina bra perioder då det känns som jag inte har någon fobi alls, och ibland mår jag skit. Det är något man får jobba på hela tiden och om man tränar bort det så kan man bli av med det för alltid. Men då måste man utsätta sig för de situationer man hatar jätteofta, så att man blir av med ångesten.
Jag är 17 år förresten. Kände bara att jag var tvungen att kommentera då jag upptäckte min fobi på samma sätt :)
