Idag och dagens tankar
Sitter just nu lyssnar på musik, måste skaffa mitt Spotify Premium snart. :o Idag har jag sökt ett till jobb, kommer ju dock inte få det. :( Åh, känner mig så jävla värdelös för att jag inte kan söka alla jobb. :/ Vill inte ens veta vad mina föräldrar tänker om mig, de tror säkert att jag bara är för feg, de fattar inte! Det är prcis som när man har en ätstörning, folk säger åt en att sluta larva sig och bara äta men vet ni hur jävla svårt det är? Nej, det vet ni inte förrän ni själva har haft en. Jag kunde inte ens förstå själv hur det var och trodde inte att man verkligen är sjuk då, men det är man. Jag börjar fan oroa mig för att få social fobi nu. :( Undviker alla sociala situationer som är jobbiga och då blir det bara svårare och svårare att ens vara i dem situationerna och då undviker man bara mer och mer. Men jag skäms så jävla mycket för att jag är såhär, jag vet att de som är i samma situation inte tycker att man ska skämmas men jag gör det för de som inte är i samma situation förstår inte hur det är. De vill ju inte ens förstå, det är omöjligt att förstå alls liksom.
Idag har jag spelat också btw, spelade Tv-spel med H. :D Usch, känner mig smått deppig nu. :( Vet inte varför, men känner mig väl antagligen ensam. Och säkert ensam för det känns som om ingen förstår mig och det gör de väl kanske nte heller. Här är en dikt i alla fall som jag skrev igår kväll. Tänkte at tdet kanske ger en bättre inblick hur det är för mig.
Att inte kunna gör alla saker,
Du kallar det blyghet,
Du säger att du förstår,
Jag önskar att folk kunde förstå
Du säger att livet inte är lätt,
Idag har jag spelat också btw, spelade Tv-spel med H. :D Usch, känner mig smått deppig nu. :( Vet inte varför, men känner mig väl antagligen ensam. Och säkert ensam för det känns som om ingen förstår mig och det gör de väl kanske nte heller. Här är en dikt i alla fall som jag skrev igår kväll. Tänkte at tdet kanske ger en bättre inblick hur det är för mig.
Det här är inte blgyhet längre
Att känna panik så fort jag kliver in i en klädesbutik,
att svettas, rodna och bara vilja springa ifrån
när någon försöker komma mig nära,
att brista ut i gråt så fort jag gör bort mig,
det får mig att skämmas
att inte kunna gör alla saker,
inte bada om det inte är folktomt,
inte söka alla jobb,
inte våga pussa tillbaka den jag gillar,
inte gå in i alla affärer ensam,
att känna svettningar, rädsla, oro och nervositet
så fort jag hamnar i någon av dessa situationer,
får mig att känna mig annorlunda,
det får mig att må dåligt
du kallar det blyghet,
men det är inte blyghet längre
när det hindrar en från att göra en massa saker
du säger att du förstår,
men det kan du inte göra då du ber mig
att slappna av
för det är inte så enkelt som du tror
det krävs otroligt mycket träning och mod
jag önskar att folk kunde förstå,
så att de visste hur det känns
men det är väl som med ätstörningar,
har man aldrig haft en
kan man aldrig förstå sig på den
eller ens tänka sig hur det faktiskt är
du säger att livet inte är lätt,
att det går över med tiden,
men det här är inte ett normalt liv,
inte då det hindrar en från så mycket,
det här heter social fobi
Att känna panik så fort jag kliver in i en klädesbutik,
att svettas, rodna och bara vilja springa ifrån
när någon försöker komma mig nära,
att brista ut i gråt så fort jag gör bort mig,
det får mig att skämmas
Att inte kunna gör alla saker,
inte bada om det inte är folktomt,
inte söka alla jobb,
inte våga pussa tillbaka den jag gillar,
inte gå in i alla affärer ensam,
att känna svettningar, rädsla, oro och nervositet
så fort jag hamnar i någon av dessa situationer
får mig att känna mig annorlunda,
det får mig att må dåligt
Du kallar det blyghet,
men det är inte blyghet längre
när det hindrar en från att göra en massa saker
Du säger att du förstår,
men det kan du inte göra
då du ber mig att slappna av,
för det är inte så enkelt som du tror,
det krävs otroligt mycket träning och mod
Jag önskar att folk kunde förstå
så att de visste hur det känns,
men det är väl som med ätstörningar,
har man aldrig haft en
kan man aldrig förstå sig på den
eller ens tänka sig hur det faktiskt är
Du säger att livet inte är lätt,
att det går över med tiden,
men det här är inte ett normalt liv,
inte då det hindrar en från så mycket,
det här heter snart social fobi
Kommentarer
Trackback
