Paintyourlife

Ja, idag började ju dagen inte speciellt bra. Kände mig superensam och ville bara gråta. Vill fortfarnde gråta, låter några tårar trilla ner för mina kinder. Trodde allt var stabilt och okej nu, men tydligen inte. Så fort jag blir ensam en längre tid mår jag jätte dålig och blir deppig. Usch, jag hoppas C kan rädda min helg. :) <3 Känner mig nästan lika ledsen som för ca fyra månader sedan, då allt var kaos. Jag har väl bara en sak att inse då, jag måste fortsätta gå hos kuratorn. Jag är livrädd för att falla tillbaka in i depressionen igen. Det känns som om det kanske kan hända. Men det får inte hända! Känns riktigt hemskt nu, som om allt från det här året kommer tillbaka till mig som en våg. Kan inte tänka mig hur jag ska klara av denna helg, känns bara så jävla hemskt och jobbigt...