Paintyourlife

Sitter och väntar på att timmarna ska gå, sitter och väntar på att det är dags att sova. Imorgon när jag kommer hem från skolan kommer jag sitta och vänta, vänta på att dagen är slut. Det är såhär det är, i mitt liv. Det är det här jag gör varje dag, jag sitter och väntar timme efter timme, minut efter minut, sekund efter sekund på att dagen ska vara slut. Vad fan är det för mening med det hela? Finns ingen jävla mening i det. Vill inte att mitt liv ska vara såhär. Vill få en ändring och ett slut på allt väntande, väntandet på att dagarna ska vara slut så att man kan sova och sen igen nästa dag bara vänta på att den ska ta slut.

Är så jävla trött på det här. -.- Kan inte säga att jag är ledsen nu, kan inte ens gråta. Jag känner mig bara helt jävla tom. Känner ingenting, inte glädje, inte sorg, ingenting. Det är bara tomt.
  Den här månaden har kännts som en evighet, vilket säkert kan förstås. Ser inte alls framemot någonting. Ser inte framemot nästa dag för jag vet redan hur den kommer att bli. Det här har blivit som en vana nästan. Minns inte hur allt kändes innan det här, minns inte hur det känns att vara glad på riktigt, minns inte hur det känns att känna lycka på riktigt. Vill bara att detta tar slut någon gång. Orkar fan inte leva såhär. Önskar som fan att någon bara kunde söva ner mig, nu på en gång. Söva ner mig för några år. Fyfan vad skönt, slippa vänta på att alla dessa jävla dagar tar slut, slippa känna någonting eller slippa känna ingenting som är tomhet. Slippa tänka, slippa längta efter något så att det nästan gör ont inom en. Slippa allt, fyfan vad skönt. Vill verkligen det, vill det så jävla mycket.