Ensam
Saknar A som fan nu. <3 Bara för att jag vet att han får en att må bra av att bara känna hans närvaro. <3 Känner mig så jävla ensam nu. Vill ha världens bästa här hos mig nu, A är det vackraste som finns. <3
Men känner mig så jävla ensam. Vill bara bort. Känner mig så jävla äcklig, ful, tjock, allt dåligt. Och det spelar fan ingen roll om någon säger att jag ser bra ut, för det är inte sant. Det är inte sant för mina ögon, mina ögon tycker inte det och då spelar det fan ingen roll vad andra tycker. Tar dock bara åt mig av allt negativt. Så är det jämt och så har det alltid varit. Jämför mig stup i kvarten med andra, vill se ut som dem jag avundas. Låter ytligt, jag vet, men det skulle göra skillnad för mig. Det vet jag eftersom jag varit där tidigare.
Önskar nästan ibland att jag kunde få tillbaka sjukdomen, även om det var ett rent helvete. Men önskar jag kunde få tillbaka den på ett bra sätt, dock är den inte bra. Kommer fortfarande ihåg hur jävla lycklig jag var och jag struntade totalt i om någon tyckte jag var ful för jag var nöjd. Något jag aldrig mer kommer bli.
Vissa stunder söker jag nästan ett sätt att få tillbaka helvetet, som jag senare i livet kan ta tillbaka när ingen har koll över mig. Men man kan inte få en sjukdom, man kan inte göra sig sjuk. Så får väl hitta andra sätt i så fall.
Måste fan börja träna på allvar snart, kan inte se ut som en jävla flodhäst. -.- Fast flodhästar är söta, så det ordet var väl kanske fel. o_o
Sen känner jag mig som sagt ensam, känns så jävla tomt att bara ha två vänner. Och nej, jag menar inte att det är fel på dom eller att jag inte är glad över att ha dom, för jag är rent ut sagt lycklig över att få ha världens bästa vänner. <3 Men jag behöver fler kompisar, för att inte känna mig ensam. M skriver förresten fortfarande inte till mig, antagligen duger inte jag. Känner mig ärligt talad sårad.
Vill aldrig förlora dig, A! Att förlora dig skulle nog innebära att förlora livslusten vid dessa stunder. För du är det bästa jag har. <3
Men känner mig så jävla ensam. Vill bara bort. Känner mig så jävla äcklig, ful, tjock, allt dåligt. Och det spelar fan ingen roll om någon säger att jag ser bra ut, för det är inte sant. Det är inte sant för mina ögon, mina ögon tycker inte det och då spelar det fan ingen roll vad andra tycker. Tar dock bara åt mig av allt negativt. Så är det jämt och så har det alltid varit. Jämför mig stup i kvarten med andra, vill se ut som dem jag avundas. Låter ytligt, jag vet, men det skulle göra skillnad för mig. Det vet jag eftersom jag varit där tidigare.
Önskar nästan ibland att jag kunde få tillbaka sjukdomen, även om det var ett rent helvete. Men önskar jag kunde få tillbaka den på ett bra sätt, dock är den inte bra. Kommer fortfarande ihåg hur jävla lycklig jag var och jag struntade totalt i om någon tyckte jag var ful för jag var nöjd. Något jag aldrig mer kommer bli.
Vissa stunder söker jag nästan ett sätt att få tillbaka helvetet, som jag senare i livet kan ta tillbaka när ingen har koll över mig. Men man kan inte få en sjukdom, man kan inte göra sig sjuk. Så får väl hitta andra sätt i så fall.
Måste fan börja träna på allvar snart, kan inte se ut som en jävla flodhäst. -.- Fast flodhästar är söta, så det ordet var väl kanske fel. o_o
Sen känner jag mig som sagt ensam, känns så jävla tomt att bara ha två vänner. Och nej, jag menar inte att det är fel på dom eller att jag inte är glad över att ha dom, för jag är rent ut sagt lycklig över att få ha världens bästa vänner. <3 Men jag behöver fler kompisar, för att inte känna mig ensam. M skriver förresten fortfarande inte till mig, antagligen duger inte jag. Känner mig ärligt talad sårad.
Vill aldrig förlora dig, A! Att förlora dig skulle nog innebära att förlora livslusten vid dessa stunder. För du är det bästa jag har. <3
Kommentarer
Trackback
