Paintyourlife

Känner kroppen skrika nej,
Känner ångern och oron sakta krypa fram.
Känner hur magen vrider sig, vill bara gråta i din famn.
Är det såhär det ska kännas?
Är det här allt du har att ge?
Kontroll, oro, nervositet, allt är bara fel.
Så jävla många bortförklaringar, men ingen ursäkt.
Förstår inte hur någon kan leva med en sådan,
Förstår inte vad de ser.
Bara blundar för allt och låter det här ske.

Ska snart hem till mamma. Har inte ens börjat packa ännu men ska väl snart göra det. :) Känner mig nere nu faktiskt. o_o Men, men. :) Har typ inget att skriva nu, skriver senare någon gång. Kanske ikväll, eller imorgon.