Today
Har inte mycket att berätta. Flyttat de sista sakerna in till mitt nya rum och imorgon blir det bilder också på hur det ser ut nu. ^^ Resten av dagen har jag sett på Death note. Imorgon har jag säkert redan sett slut på hela serien. xD Så sjukt spännande. :D Är på avsnitt 28 av 37. :)
Annars har dagen inte varit händelserik. Har inte mått sådär jätte dåligt på sista tiden, fast har ju iofs sett på Death note hela dagarna så man hinner ju inte tänka så mycket. :P
Enda gången jag mått dåligt de senaste dagarna var i lördags när jag åkte hem från stan efter att ha köpt hårfärg. Fast sen kom det en kille och frågade om jag kunde bjuda på cigg men jag har ju inte ens cigg eftersom jag inte röker. xD Och efter det kände jag mig inte så ensam mer, någon såg ju mig, någon talade till mig. Och igår eller förrgår mådde jag också dåligt, saknade A och var ledsen över att det kommer ta sån himla lång tid innan vi träffas, var ledsen över att han inte tycker om mig lika mycket. Och A, det är inte ditt fel. <3 Det är ingens fel, det är bara att jag är så himla fäst vid dig och då känner man så. Men dessa gånger är de enda jag mått ganska dåligt, annars har det varit rätt bra. :) Ensamt men bra, ensamt på ett okej sätt. :)
Fast det dröjer inte så lång tid tills det snart blir sämre igen förmodar jag - Helgen, fruktar inför helgen. Fruktar för vilka ord jag kommer att få höra, fruktar för att bli sedd allt för mycket. Helgen ja, då bär det av till mamma.
Såhär har jag känt de senaste gångerna innan jag ska dit, jag vill inte dit. Vill inte höra mer. Hennes sambo har redan trampat mig platt snart, snart finns bara ett fotspår kvar. Vill inte att det ska kännas såhär, men vet heller inte vad jag ska göra åt saken. Kan inte bara säga att jag inte åker dit mer när det inte är hennes fel och alla skulle tro att det fanns ett skäl till varför jag inte ville och det finns ju det men jag vill inte att de ska veta för då blir det bara en massa krångel och skit. Så antar att det bara är att fortsätta som vanligt, leva med det.
Det känns som om alla mina problem är sådana problem som bara jag kan lösa. Men grejen är att jag inte vet hur och antagligen är det bara jag som vet hur de kan lösas. Därför blir inget någonsin löst. Men så länge de är olösta kan jag heller inte gå vidare. Det går bara i cirklar.
Annars har dagen inte varit händelserik. Har inte mått sådär jätte dåligt på sista tiden, fast har ju iofs sett på Death note hela dagarna så man hinner ju inte tänka så mycket. :P
Enda gången jag mått dåligt de senaste dagarna var i lördags när jag åkte hem från stan efter att ha köpt hårfärg. Fast sen kom det en kille och frågade om jag kunde bjuda på cigg men jag har ju inte ens cigg eftersom jag inte röker. xD Och efter det kände jag mig inte så ensam mer, någon såg ju mig, någon talade till mig. Och igår eller förrgår mådde jag också dåligt, saknade A och var ledsen över att det kommer ta sån himla lång tid innan vi träffas, var ledsen över att han inte tycker om mig lika mycket. Och A, det är inte ditt fel. <3 Det är ingens fel, det är bara att jag är så himla fäst vid dig och då känner man så. Men dessa gånger är de enda jag mått ganska dåligt, annars har det varit rätt bra. :) Ensamt men bra, ensamt på ett okej sätt. :)
Fast det dröjer inte så lång tid tills det snart blir sämre igen förmodar jag - Helgen, fruktar inför helgen. Fruktar för vilka ord jag kommer att få höra, fruktar för att bli sedd allt för mycket. Helgen ja, då bär det av till mamma.
Såhär har jag känt de senaste gångerna innan jag ska dit, jag vill inte dit. Vill inte höra mer. Hennes sambo har redan trampat mig platt snart, snart finns bara ett fotspår kvar. Vill inte att det ska kännas såhär, men vet heller inte vad jag ska göra åt saken. Kan inte bara säga att jag inte åker dit mer när det inte är hennes fel och alla skulle tro att det fanns ett skäl till varför jag inte ville och det finns ju det men jag vill inte att de ska veta för då blir det bara en massa krångel och skit. Så antar att det bara är att fortsätta som vanligt, leva med det.
Det känns som om alla mina problem är sådana problem som bara jag kan lösa. Men grejen är att jag inte vet hur och antagligen är det bara jag som vet hur de kan lösas. Därför blir inget någonsin löst. Men så länge de är olösta kan jag heller inte gå vidare. Det går bara i cirklar.
Kommentarer
Trackback
