Dagen
Dagen har varit bra. Hade nationella muntligt i svenska b idag och det gick super! :D Är nöjd som bara den och nu fick jag lust att skriva nya dikter också om rädsla. xD Fast det orkar jag tyvärr inte just nu. :P
Har sett på Idol idag, mina favoriter gick vidare, så jävla bra! :D Det är Jay och Linnea som är mina favoriter, någon av dessa två måste vinna eller så röstar folket helt fel och har ingen smak! :D Haha. :P Båda är ju speciella och har lite annorlunda röster så det är ju sjukligt underbart! :D
Resten av dagen har jag inte gjort mycket alls, suttit här som vanligt. Saknat A, saknat M. Saknar M för att han inte verkar direkt bry sig så mycket om mig, har väl inget intresse för mig som kompis antar jag. Trist, speciellt då det här var en stor jävla chans att få en ny kompis, men självklart kastas chansen bort rätt ner i sopkorgen! -.- Så det brukar gå alltså. Så är väl van. Alltid när jag tror att något extremt bra är på väg att hända, så helt plötsligt sjunker det ner till botten och chanserna finns knappt kvar. Det är alltid så det slutar. -.-
Varför ska det jag vill mest alltid förstöras för mig? Fan, vill vara med A. Jag är så jävla fäst vid honom, också för att han är den enda vän jag har och som jag känner att jag vill umgås med mycket. Därför är jag rädd att någon tar ifrån honom från mig, t.ex. framtida kärlek. Tänk om han skaffar flickvän, då blir jag typ ensammast i världen. Jag vet det. Alla som har flickvänner/pojkvänner glömmer sina vänner. Så är det bara. Man finns typ inte längre, man är bara någon slags reserv eller någon som är okej att vara med. Har varit så med alla jag sett och har känt. Tyvärr. Eller så har jag råkat ut för otur när det gäller vänner/kompisar.
Men man blir faktiskt ledsen över att krympa i värdet hos sina vänner eller kompisar när dom får en flickvän/pojkvän. Visst, säkert skulle jag med umgås med personen hela tiden men vännernas/kompisarnas värde krymper för fan inte för det! Så jävla fel att det är så. Dessutom hade jag faktiskt umgåtts med mina vänner också, de hade varit lika omtyckta för det, såklart är det skillnad på att tycka om en vän och att tycka om sin partner. Men jag hade fan inte bara lämnat dem, som alla andra verkar göra. Okej, de lämnar dem inte helt (fast finns vissa som gör det) men dem umgås inte alls lika mycket med dem, hör inte av sig lika mycket. Jag hade fan gjort det, jag hade velat umgås med dem också. De hade haft lika stort värde i mina ögon som de hade innan, värdet hos mina vänner hadse fan inte krympt.
Känner avundsjuka just nu för att alla andra får nya vänner/kompisar och inte jag. Eller de får i alla fall chanser att få några, jag får inga alls. Är det meningen att jag ska vara ensam? Verkar så. Olägligt dock, eftersom jag hatar att vara ensam.
Fyfan för livet! -.-
Har sett på Idol idag, mina favoriter gick vidare, så jävla bra! :D Det är Jay och Linnea som är mina favoriter, någon av dessa två måste vinna eller så röstar folket helt fel och har ingen smak! :D Haha. :P Båda är ju speciella och har lite annorlunda röster så det är ju sjukligt underbart! :D
Resten av dagen har jag inte gjort mycket alls, suttit här som vanligt. Saknat A, saknat M. Saknar M för att han inte verkar direkt bry sig så mycket om mig, har väl inget intresse för mig som kompis antar jag. Trist, speciellt då det här var en stor jävla chans att få en ny kompis, men självklart kastas chansen bort rätt ner i sopkorgen! -.- Så det brukar gå alltså. Så är väl van. Alltid när jag tror att något extremt bra är på väg att hända, så helt plötsligt sjunker det ner till botten och chanserna finns knappt kvar. Det är alltid så det slutar. -.-
Varför ska det jag vill mest alltid förstöras för mig? Fan, vill vara med A. Jag är så jävla fäst vid honom, också för att han är den enda vän jag har och som jag känner att jag vill umgås med mycket. Därför är jag rädd att någon tar ifrån honom från mig, t.ex. framtida kärlek. Tänk om han skaffar flickvän, då blir jag typ ensammast i världen. Jag vet det. Alla som har flickvänner/pojkvänner glömmer sina vänner. Så är det bara. Man finns typ inte längre, man är bara någon slags reserv eller någon som är okej att vara med. Har varit så med alla jag sett och har känt. Tyvärr. Eller så har jag råkat ut för otur när det gäller vänner/kompisar.
Men man blir faktiskt ledsen över att krympa i värdet hos sina vänner eller kompisar när dom får en flickvän/pojkvän. Visst, säkert skulle jag med umgås med personen hela tiden men vännernas/kompisarnas värde krymper för fan inte för det! Så jävla fel att det är så. Dessutom hade jag faktiskt umgåtts med mina vänner också, de hade varit lika omtyckta för det, såklart är det skillnad på att tycka om en vän och att tycka om sin partner. Men jag hade fan inte bara lämnat dem, som alla andra verkar göra. Okej, de lämnar dem inte helt (fast finns vissa som gör det) men dem umgås inte alls lika mycket med dem, hör inte av sig lika mycket. Jag hade fan gjort det, jag hade velat umgås med dem också. De hade haft lika stort värde i mina ögon som de hade innan, värdet hos mina vänner hadse fan inte krympt.
Känner avundsjuka just nu för att alla andra får nya vänner/kompisar och inte jag. Eller de får i alla fall chanser att få några, jag får inga alls. Är det meningen att jag ska vara ensam? Verkar så. Olägligt dock, eftersom jag hatar att vara ensam.
Fyfan för livet! -.-
Kommentarer
Trackback
