Paintyourlife

Sitter just nu och lyssnar på äldre låtar av H.I.M. Påminner om de mörka tiderna, tiderna då ingen såg, då ingen visste, då jag var ensam, ensam på riktigt. Då min favoritponny var mitt ljus i livet. Då jag älskade honom mest av allt på hela jorden, då han fick mig att känna mig uppskattad.
  Saknar att känna hans mjuka päls mot min kind. <3 Saknar hur jag kunde se honom leka i hagen med sin allra bästa vän. Saknar honom enormt. <3 Saknar hur jag kände mig stolt då han alltid var snäll mot mig, saknar hur jag nästan var ensam att kunna hantera honom av alla i gruppen jag red i. Saknar hur jag kunde stå där och beundra honom, beundra hans söthet. Saknar hur jag kunde stå och titta på honom i all evighet utan att tröttna.

Älskar honom fortfarande även om jag till slutet inte hade samma behov, samma behov att känna mig uppskattad. Jag kände att jag inte behövde honom lika mycket och det kändes som om jag inte liksom tyckte om honom sådär på samma sätt längre. Men jag älskar honom ändå. För att han fanns där för mig, för att han gav mig orken att fortsätta.

Sötare ponny får man leta efter måste jag säga. <3 Din nya ägare måste vara den lyckligaste i världen. Du är så underbart söt, villig att hjälpa, du gav den stackars mobbade ponnyn ett lyckligt liv när du var hans bästa vän. Han saknar säkert dig jätte mycket nu. Men han vet att du alltid är hans bästa vän ändå. Ni älskade varandra som vänner. Jag älskade dig, och jag kommer aldrig att glömma dig, glömma din mjuka mule, din mjuka päls, din lilla busighet som fanns inom dig, dina fina ögon.

Här är den älskade ponnyn jag skriver om:




Världens finaste ponny! <3 :) Haha, djur är det sötaste som finns! :D