Paintyourlife

Idag har jag ännu en dålig dag. -.- Känner mig ensam och ledsen. Ingen aning varför, tårarna vill bara rinna ner. Jag har funderat på att börja rida igen, men det är så himla dyrt så jag tror inte att det blir av. Sedan har jag lagt upp en liten plan åt mig själv :) Planen är att umgås så ofta som möjligt med någon. Tyvärr har jag inte många att umgås med, 2 st sammanlagt. Om man räknar med den närmsta framtiden är det bara 1. Så jag måste alltså försöka hitta nya människor att umgås med. Detta blir självklart ingenting lätt.

Men har funderat på om jag ska träffa J någon gång. Det var flera år sen vi umgicks sist. Kanske ska försöka få med någon till de kommande konserterna också, har redan en jag kan fråga.

Jag måste erkänna att det har bara blivit värre sen jag slutade umgås med E och C. Och ja, jag saknar dem fortfarande lika mycket, saknar de där tiderna oerhört. Men det finns inget hopp om vår vänskap, den är redan avslutad för länge sedan. Vi kan inte umgås, jag passar inte in längre. Vi är olika nu. Så det är ingen idé att försöka, för vi har försökt men nej, det är inte densamma och det kommer det aldrig att bli. Vi är olika nu, vi har förändrats. Jag passar inte in helt enkelt, det fungerar inte längre. Det ligger bara i spillror.

Har funderat starkt på att prata med någon, men vad ska man säga till sina föräldrar liksom? De måste ju undra varför, jag kan inte säga varför. Men kanske ska försöka ta mig till UM någon dag och kolla upp om det ens finns någon där såhär dags på sommaren att prata med. För jag känner att jag inte orkar ha det såhär mer. Ingenting blir bättre, dock inte värre heller men jag vill få ordning på allt.

Snart börjar ju skolan igen. Känns lite skönt, för tänk om man börjar må bättre då igen? Jag hoppas på det. Jag hoppas innerligt att allt ska bli bättre.