Första skoldagen avklarad!

Nu är första skoldagen avklarad! Började 8.15 och lärarna började med att prata om allt nytt i vår skola. Sedan fick vi sätta igång och fundera lite på det där med UF, vad vi vill sälja m.m. Dock var inte mina arbetskamrater där så det blev inte så mycket gjort mer än att jag lade fram några förslag på hur vi kan göra med vårat företag. ^^ Jag går handelsprogrammet, ifall någon skulle ha missat det. :P

Vi hade även rast från 9.00 till 10.00. Drygt! :o Hatar långa raster. Så jag satt och spelade spel på mobilen och smsade med A och S. ^^ Det var typ det jag gjorde i skolan idag faktiskt. o_o Blev ju knappt något gjort på lektionen så jag satt och spelade massa roliga spel på mobilen. xD Sedan när klockan var 11.15 fick vi gå hem. :D Och nu är jag då hemma. :P

Lite senare, kanske vid 14.00, ska jag ner till centrum och först hämta ut mina mediciner, sedan traska iväg till UM och boka tid hos psykolog/kurator. Fast jag vet inte om jag vågar! :o Kommer känna mig grymt blyg och det kommer bli obekvämt de första gångerna. :/ Men jag antar att det är värt det. Fast samtidigt vet jag inte riktigt om jag verkligen ska dit. Måste man inte må dåligt konstant för att behöva prata ut? Jag vet att jag har mått dåligt ungefär hela sommarlovet (eller väldigt ofta i alla fall), men räcker det? Tänk om det känns bättre nu när skolan börjar? Men jag vet samtidigt att så fort det blir lov kommer ensamheten att finnas där vid mig och få mig att bli ledsen. Men jag menar, kan man jobba mot att få det bättre även om det för stunden känns bra? Tänk om jag inte har något att säga? Åh, känns så krångligt det här. :( Liksom, vågar jag ens gå dit?

Jag blir faktiskt osäker på om jag verkligen ska gå dit. o_o Men samtidigt vet jag att det här inte blir bättre av sig självt eftersom att jag har känt så enda sedan jag var liten. Men ändå, tänk om jag mått bra mellan de där tiderna, då slösar de bara tid på mig. o_o Känner mig lite ivägen. Liksom det här problemet är jobbigt, men det är inte det största man kan ha. det finns ju folk som har det värre, då kanske jag inte ens förtjänar att gå dit, eller vad man ska säga. Fan, vet inte vad jag ska göra! -.-

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0