.
Snart ska jag äta något och sedan cykla ner till centrum och hämta ut mediciner. :) Tror inte jag klarar av att gå till UM. Tänker på det jag skrev i förra inlägget. Dessutom känner jag mig löjlig om jag går där, tycker dock andra som går där inte är löjliga, men jag trycker ju alltid ner mig själv som sagt och tycker alltid sämst om mig själv. Eller löjlig vet jag inte, men ni vet, typ spec, spec på ett dåligt sätt. Känns också sm om jag inte vill visa att jag behöver prata ut, att jag inte vill visa att jag är "svag" på det sättet. Nej, man är inte svag om man behöver prata med någon men jag anser mgi själv vara det. Åter igen, det är den elaka halvan som spökar.
Vill dit men jag vet inte om jag klarar det. Kanske bara slösar deras tid. Jag är nog inte värd att gå där, förtjänar inte det. Kanske det inte ens går att göra något åt det här. Kanske de inte kan hjälpa, kanske de inte heller ser problemet, kanske de ser det som något vardagligt som alla lever med. Även om det egentligen kanske är värre, även om det inte är vardagligt som alla lever med. Men den andra halvan av mig hindrar mig från att gå dit, den som trycker ner mig, den som tycker att jag är värdelös, den som alltid försöker få mig att må dåligt, den som säger åt mig att ingen egentligen tycker om mig. Och jag tror på den, den är starkare än den snälla halvan, den snälla halvan har ingen chans mot den elaka, den elaka halvan säger att den är jag och att den snälla halvan bara försöker få mig att tro att jag är något bra fast det inte alls är så. Kan inte låta bli att lyssna på den elaka halvan, mina elaka tankar som kommer från den här halvan av mig.
Känns som om jag kanske behöver gå och prata med någon men jag klarar inte av det än, klarar inte av att boka tid. Hoppas på att det blir bättre av sig självt, fastän jag innerst inne vet att det inte kommer bli bättre om jag inte gör något åt det. Men hoppet är ändå större, vilket gör att jag inte går till UM idag. Går inte dit p.g.a. det skrev ovan och i förra inlägget.
Vill dit men jag vet inte om jag klarar det. Kanske bara slösar deras tid. Jag är nog inte värd att gå där, förtjänar inte det. Kanske det inte ens går att göra något åt det här. Kanske de inte kan hjälpa, kanske de inte heller ser problemet, kanske de ser det som något vardagligt som alla lever med. Även om det egentligen kanske är värre, även om det inte är vardagligt som alla lever med. Men den andra halvan av mig hindrar mig från att gå dit, den som trycker ner mig, den som tycker att jag är värdelös, den som alltid försöker få mig att må dåligt, den som säger åt mig att ingen egentligen tycker om mig. Och jag tror på den, den är starkare än den snälla halvan, den snälla halvan har ingen chans mot den elaka, den elaka halvan säger att den är jag och att den snälla halvan bara försöker få mig att tro att jag är något bra fast det inte alls är så. Kan inte låta bli att lyssna på den elaka halvan, mina elaka tankar som kommer från den här halvan av mig.
Känns som om jag kanske behöver gå och prata med någon men jag klarar inte av det än, klarar inte av att boka tid. Hoppas på att det blir bättre av sig självt, fastän jag innerst inne vet att det inte kommer bli bättre om jag inte gör något åt det. Men hoppet är ändå större, vilket gör att jag inte går till UM idag. Går inte dit p.g.a. det skrev ovan och i förra inlägget.
Kommentarer
Trackback
