Dagen
Dagen började med att jag åkte in till stan 11.39 och bytte ringen i läppen till en stav p.g.a. att jag har en spricka i läppen. Ont som satan (dock inte nu när jag har stav). Sedan kom H dit och vi gick på tåget hem igen, H skulle vara med N. Jag skulle dock hem. Sedan när jag väl var framme så gick jag till mamma och sedan direkt iväg och klippte mig. :) Är nöjd! ^^ Uppklippningen är jätte bra nu och håret en aning kortare vilket känns skönt. :) Dock inte mycket kortare men lite. :)
Efter klippningen åkte jag hem, åt, satte mig vid datorn (som vanligt, datorn verkar vara den största delen i mitt liv). Sedan cyklade jag och H till gymmet. Kände att jag inte orkade träna, det var så sjukt jävla tråkigt! :o Sen när de andra fortsatte springa på löpbandet kände jag att jag blev stressad. Fan, fan, fan! -.- Egentligen känns det som gymmet inte ger mig ett skit. -.- Men jag har bestämt mig för att börja på Träningshuset nu, det är ett måste. Dessutom har det varit roligt de gångerna jag har varit där. :) Plus att man känner sig mer peppad och pushad till att träna och man hinner inte ens tänka "fan vad tråkigt det här är". :) Men ska ändå fortsätta träna på gymmet för att hålla uppe konditionen. :)
Efter träningen och så, har jag bara suttit vid datorn. Igen. Alltså vilket jävla liv jag har! Datorn, datorn, datorn. Det här är fan inte ens ett liv. Det är slöseri, slöseri på livet. Jag vill göra något meningsfullt, inte sitta här och slösa mina dagar på mitt dyrbara liv. Men det finns fan inte mycket annat kul att göra. För jag vill umgås, men med vem fan då? Finns typ ingen. Visst, jag skrev att jag kunde umgås med J men nej, jag vågar typ inte. :/ Det känns inte ens lockande. Jag vet, man ska alltid testa. Men jag vill ha det där speciella, det där roliga, livliga. Det som inte finns. Eller jo, med A är det perfekt. Helt jävla perfekt. Då känns allt bra, jag känner inte den där skumma känslan som när jag umgås med en annan.
Jag vet inte vad det är, men varje gång jag t.ex. umgås med S så känns det som att jag längtar att få ha andra kompisar också, som att S inte räcker. Jag längtar efter mer, efter mer spänning, mer lycka, mer folk. Jag blir fan aldrig nöjd! Vissa gånger har jag dock blivit nöjd. Det kan jag inte neka till, ganska många gånger t.o.m. Men den där känslan som jag inte kan beskriva som längtar finns nästan alltid där ändå. Den enda gången den inte gör det är när jag är med A. Då finns den inte där, för då finns bara lycka där, då finns allt det där jag vill ha, allt det jag vill känns. Eller kanske glömmer jag den känslan? Jag vet inte. Men med honom är det i alla fall bra. <3
Åh, känner mig så jävla depp nu. Läste lite om andra människors liv, jag vill vara någon annan. Enda sedan jag har varit liten har jag alltid känt den där känslan "åh, jag vill vara henne/honom. Jag vill ha det där som hon har". Som sagt, jag är aldrig nöjd. Aldrig. Okej, några underbara stunder har jag faktiskt varit nöjd. :) Men det är ofta som jag känner sådär att jag vill vara någon annan. Det är hemskt att känna så för man vill det så jävla mycket, man blir ledsen, deppig.
Vill att allt ska vara bra. Visst, det kan aldrig hända att allt ska vara bra. Men i alla fall. Jag vill ner, ner i vikt. 2 jävla kg. Men det går fan inte, måste försöka. Känner mig misslyckad, jag försöker ju knappt och när jag väl försöker misslyckas jag ändå. Jag vill liksom att det händer nu! Inte om något år. Orkar knappt försöka, för det är så tråkigt att träna hela tiden. Det är inte kul att träna hela tiden, men jag måste.
Vill vara med A nu, det hade varit bra. Det hade läkt dessa jävla känslor. Vill inte leva utan A. Han betyder mest. Så är det bara, han är den finaste vän en människa kan få, enligt mig. <3 Tack A, för att du finns. Tack gruppchatten som gav mig världens bästa vän!
Efter klippningen åkte jag hem, åt, satte mig vid datorn (som vanligt, datorn verkar vara den största delen i mitt liv). Sedan cyklade jag och H till gymmet. Kände att jag inte orkade träna, det var så sjukt jävla tråkigt! :o Sen när de andra fortsatte springa på löpbandet kände jag att jag blev stressad. Fan, fan, fan! -.- Egentligen känns det som gymmet inte ger mig ett skit. -.- Men jag har bestämt mig för att börja på Träningshuset nu, det är ett måste. Dessutom har det varit roligt de gångerna jag har varit där. :) Plus att man känner sig mer peppad och pushad till att träna och man hinner inte ens tänka "fan vad tråkigt det här är". :) Men ska ändå fortsätta träna på gymmet för att hålla uppe konditionen. :)
Efter träningen och så, har jag bara suttit vid datorn. Igen. Alltså vilket jävla liv jag har! Datorn, datorn, datorn. Det här är fan inte ens ett liv. Det är slöseri, slöseri på livet. Jag vill göra något meningsfullt, inte sitta här och slösa mina dagar på mitt dyrbara liv. Men det finns fan inte mycket annat kul att göra. För jag vill umgås, men med vem fan då? Finns typ ingen. Visst, jag skrev att jag kunde umgås med J men nej, jag vågar typ inte. :/ Det känns inte ens lockande. Jag vet, man ska alltid testa. Men jag vill ha det där speciella, det där roliga, livliga. Det som inte finns. Eller jo, med A är det perfekt. Helt jävla perfekt. Då känns allt bra, jag känner inte den där skumma känslan som när jag umgås med en annan.
Jag vet inte vad det är, men varje gång jag t.ex. umgås med S så känns det som att jag längtar att få ha andra kompisar också, som att S inte räcker. Jag längtar efter mer, efter mer spänning, mer lycka, mer folk. Jag blir fan aldrig nöjd! Vissa gånger har jag dock blivit nöjd. Det kan jag inte neka till, ganska många gånger t.o.m. Men den där känslan som jag inte kan beskriva som längtar finns nästan alltid där ändå. Den enda gången den inte gör det är när jag är med A. Då finns den inte där, för då finns bara lycka där, då finns allt det där jag vill ha, allt det jag vill känns. Eller kanske glömmer jag den känslan? Jag vet inte. Men med honom är det i alla fall bra. <3
Åh, känner mig så jävla depp nu. Läste lite om andra människors liv, jag vill vara någon annan. Enda sedan jag har varit liten har jag alltid känt den där känslan "åh, jag vill vara henne/honom. Jag vill ha det där som hon har". Som sagt, jag är aldrig nöjd. Aldrig. Okej, några underbara stunder har jag faktiskt varit nöjd. :) Men det är ofta som jag känner sådär att jag vill vara någon annan. Det är hemskt att känna så för man vill det så jävla mycket, man blir ledsen, deppig.
Vill att allt ska vara bra. Visst, det kan aldrig hända att allt ska vara bra. Men i alla fall. Jag vill ner, ner i vikt. 2 jävla kg. Men det går fan inte, måste försöka. Känner mig misslyckad, jag försöker ju knappt och när jag väl försöker misslyckas jag ändå. Jag vill liksom att det händer nu! Inte om något år. Orkar knappt försöka, för det är så tråkigt att träna hela tiden. Det är inte kul att träna hela tiden, men jag måste.
Vill vara med A nu, det hade varit bra. Det hade läkt dessa jävla känslor. Vill inte leva utan A. Han betyder mest. Så är det bara, han är den finaste vän en människa kan få, enligt mig. <3 Tack A, för att du finns. Tack gruppchatten som gav mig världens bästa vän!
Kommentarer
Trackback
