Paintyourlife

Fy vad tråkigt jag har. Känner att jag inte riktigt kan koncentrera mig på något, känner mig rastlös. Skulle vilja gå ut och gå, krama någon, kanske A eller M? Åh, glömmer aldrig när M kramade mig, hela själen fylldes av lycka. Han har gett mig världens bästa komplimang, den glömmer jag fan aldrig. <3 Tänk att det finns så fina människor som honom, det är nästan ofattbart.

Ska snart se på Talang, undrar om jag ens kommer att kunna hålla tankarna på programmet eller om dom kommer att sväva iväg någon annastans. Känner mig ensam, som vanligt. Men jag undrar, hur länge ska den här ensamheten att vara? Kommer jag vara lika ensma om 10 år? Eller om 5 år? Om jag får säga vad jag tror så tror jag tyvärr det. Tror inte någon kan förändra det här, bara jag, men jag är för svag för att klara av det.

Usch, jag vill fan bara krama någon, vara med någon. Vill gråta, vill skrika, vill göra det. Tur att man får prata av sig på måndag i alla fall. :) Ska nog spela Sims efter Talang för att få tankarna iväg på något annat. Fyfan, fattar inte hur jag ska klara av hela helgen.