,

Ett barn

Jag förväntas vara vuxen nu,
men jag känner mig som ett barn

Snart är studentdagen här,
och vuxenlivet ska vila i min famn,
men jag känner bara skräck, rädsla och
oro
Är det roliga i livet slut nu?
Kommer jag klara av att stå på egna ben?
Jag kan inte se någon framtid,
det finns bara mörker där

Jag förväntas ha ett jobb,
men jag vet inte
om jag någonsin får ett,
jag har tappat tron på mig själv,
jag känner rädsla för framtiden,
jag känner mig som ett barn
som ska ut i arbetslivet


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0