Paintyourlife

Har läst lite på poeter.se, spännande. ^^ Funderar på att ta bort min sida där, skäms så otroligt över allt jag skrivit där men känner ändå att jag måste ha kvar den, för att visa hur dålig jag är och för att låta folk skratta åt mig. Sjuka tankar, men ändå så känns de så jäkla verkliga. Liksom ibland känns det som om jag måste få bekräftelse om att jag är något dåligt, känns som om det skulle vara något straff, att jag lever ett straff. Jag menar, det känns som om världen skrattar åt mig ibland.

Har skrivit ner en dikt till, som kanske blir den sista, den sista för att berätta varför jag inte tar bort min sida där även om jag vet hur dålig jag är. :) Ibland känns det bara som om man behöver trycka ner sig själv så mycket man kan, för att överhuvudtaget känna något, för att få bekräftelse på de tankar man har i huvudet. Man känner liksom sig så jävla vilsen, man blir rädd för sig själv. Sjukt. Känner att den här dagen kanske inte går att räddas, men jag hoppas p ådet bästa. :)