How it started
Förlåt för den jätte dåliga uppdateringen. :o Har haft fullt upp med att titta på One tree hill och är redan på säsong 3. o_oHaha, så mina dagar ser ut såhär:
- Frukost
- borsta tänderna o.s.v.
- One tree hill
- one tree hill
- one tree hill
- mellis
- one tree hill
- one tree hill
- middag
- one tree hill
- one tree hill
- smsa med A
- sova
Haha, det är allt jag gör på dagarna. :P Sounds fun? Actually, it is. :) Eller ja, så länge man är borta från verkligheten. :) För ni vet, när man tittar på film och serier kommer man bort från verkligheten ett tag. :) Och det är väl antagligen därför jag ser så mycket på serier just nu. :) Funderar redan på vilken serie det blir härnäst. o_o
Har arbetat lite med projektet i helgen, ganska slarvigt dock. Satsar inte på högre än G utan siktar på ett G, orkar inte anstränga mig för tillfället. Eller ja.. lär väl vara såhär ett tag. :)
Ärligt talat har jag inte mått bra på snart ett år. Jag menar, visst mår man inte bra om man flyr från verkligheten?
Det började med att sommarlovet startade, förra året, satt inne och deppade, fick massa ångest, mådde skit. Så höll det på ett antal månader. Sedan tog all energi sakta slut. Jag började strunta i konserter. Orkade inte längre gå på konserter, kände inte att det var kul längre.
Sedan började jag köpa kläder så att mitt liv kanske förändrades. Kanske någon såg en då, kanske man träffade nya människor ifall dem såg en? Men nej, det var fel, såklart, det visste jag ju redan men hoppet fanns där. När jag insåg att det inte fungerade tröttnade jag och orkade inte längre försöka med det.
Sedan träffade jag A, jag hade längtat jättemycket och var så himla glad över att få träffa honom. Men när han väl var hos mig, kunde jg inte riktigt njuta av stunden, kunde inte glädjas så mycket som jag ville. Fick nästan ångest 2 dagar innan han skulle hem. Såg på honom medan han låg där och sov, kunde inte hålla tillbaka tårarna. Varför kunde jag nte glädjas av att göra saker jag älskade?
När jag väl insåg att inget kändes roligt längre orkade jag bara inte mer. Slutade bry mig om hur jag såg ut, orkade inte med skolan, orkade inte umgås med vänner eller kompisar, orkade inte gå på konserter, inte köpa massa kläder, inte ens följa med till affären, inte göra någonting förutom att sitta hemma och hålla mig sysselsatt på något sätt som inte ansträngde mig.
Och här är jag nu. Försöker fortfarande få orken tillbaka. Är inte ledsen, vet inte om jag är glad, känner mig antagligen tom inombords. Gömmer verkligheten genom att se på serier. Försöker göra mitt bästa för att orka göra alla läxor. Säg inte att det här är lättare än när man känner att man inte orkar mer. För det är antagligen lika svårt. En dag kommer man se att det inte fanns någon till serie att kolla på, upptäcka att du inte vill se någon till film. Då måste man hitta tillbaka orken. Men jag har ingen jävla aning om hur och det känns så hopplöst.
- Frukost
- borsta tänderna o.s.v.
- One tree hill
- one tree hill
- one tree hill
- mellis
- one tree hill
- one tree hill
- middag
- one tree hill
- one tree hill
- smsa med A
- sova
Haha, det är allt jag gör på dagarna. :P Sounds fun? Actually, it is. :) Eller ja, så länge man är borta från verkligheten. :) För ni vet, när man tittar på film och serier kommer man bort från verkligheten ett tag. :) Och det är väl antagligen därför jag ser så mycket på serier just nu. :) Funderar redan på vilken serie det blir härnäst. o_o
Har arbetat lite med projektet i helgen, ganska slarvigt dock. Satsar inte på högre än G utan siktar på ett G, orkar inte anstränga mig för tillfället. Eller ja.. lär väl vara såhär ett tag. :)
Ärligt talat har jag inte mått bra på snart ett år. Jag menar, visst mår man inte bra om man flyr från verkligheten?
Det började med att sommarlovet startade, förra året, satt inne och deppade, fick massa ångest, mådde skit. Så höll det på ett antal månader. Sedan tog all energi sakta slut. Jag började strunta i konserter. Orkade inte längre gå på konserter, kände inte att det var kul längre.
Sedan började jag köpa kläder så att mitt liv kanske förändrades. Kanske någon såg en då, kanske man träffade nya människor ifall dem såg en? Men nej, det var fel, såklart, det visste jag ju redan men hoppet fanns där. När jag insåg att det inte fungerade tröttnade jag och orkade inte längre försöka med det.
Sedan träffade jag A, jag hade längtat jättemycket och var så himla glad över att få träffa honom. Men när han väl var hos mig, kunde jg inte riktigt njuta av stunden, kunde inte glädjas så mycket som jag ville. Fick nästan ångest 2 dagar innan han skulle hem. Såg på honom medan han låg där och sov, kunde inte hålla tillbaka tårarna. Varför kunde jag nte glädjas av att göra saker jag älskade?
När jag väl insåg att inget kändes roligt längre orkade jag bara inte mer. Slutade bry mig om hur jag såg ut, orkade inte med skolan, orkade inte umgås med vänner eller kompisar, orkade inte gå på konserter, inte köpa massa kläder, inte ens följa med till affären, inte göra någonting förutom att sitta hemma och hålla mig sysselsatt på något sätt som inte ansträngde mig.
Och här är jag nu. Försöker fortfarande få orken tillbaka. Är inte ledsen, vet inte om jag är glad, känner mig antagligen tom inombords. Gömmer verkligheten genom att se på serier. Försöker göra mitt bästa för att orka göra alla läxor. Säg inte att det här är lättare än när man känner att man inte orkar mer. För det är antagligen lika svårt. En dag kommer man se att det inte fanns någon till serie att kolla på, upptäcka att du inte vill se någon till film. Då måste man hitta tillbaka orken. Men jag har ingen jävla aning om hur och det känns så hopplöst.
Kommentarer
Trackback
