Paintyourlife

Minns när jag såg dig på Metaltown, vi hade inte hälsat än. Minns att jag blev super nervös och ville inte att du skulle se mig än för att jag åt och jag ville ju krama dig, inte krama dig med en korvbröd i handen. xD Haha, så jag och H gömde oss så länge medan vi åt. xD

Minns hur jävla lycklig jag var den dagen. Minns hur glad jag var. Det kändes som om det varade så länge. Tiden gick snabbt men ändå tillräckligt långsamt för att kunna njuta av det ordentligt. :) Jag minns hur varm jag blev inombords när jag kramade dig. Minns hur himla glad jag var att få vara med dig där de korta stunderna.

Jag skulle göra allt för att få gå tillbaka och uppleva allt det här igen. Men jag är rädd för att aldrig få uppleva det här igen. Varför känns allt så konstigt nu? Det känns så tomt på något sätt. Det finns ingen glädje i något, men inte heller sorg. Känns som om inget spelar någon roll, finner inga känslor för något. Gömmer mig från verkligheten genom att se på serier. Hur kunde allt bli såhär? Hur ska jag få allt att bli som vanligt igen, så som det brukade?
  Jag kan inte se något roligt i något längre, förutom i serier, tv och film. Jag kan inte ens se något roligt genom att umgås med vänner, okar inte umgås med folk just nu. Vill bara att allt blir bra igen, men hur?