..
Känner hur trist allt är. Så fort man kommer hem kommer man tillbaka till allt, allt blir tråkigt, man känner sig ensam, man vill inget annat än att sova bort allt. Känner hur längtan efter vännerna växer, känner hur ensam jag är.
En dag kommer jag stå här i världen helt själv utan en enda människa att vända mig till, kommer att vara så vilse i den stora världen där jag står helt ensam. Kommer längta bort något enormt. Kommer känna hur världen sviker. Jag är så jäkla säker på detta, det blir alltid så i slutändan, hur mycket man än försöker förhindra det kommer det att ske. Alla lämnar någon gång, Alla. Finns inte en enda människa som aldrig lämnar en.
Jag är så himla rädd för att bli lämnad, för att bli helt ensam. Jag känner mig så övertygad om att jag kommer att bli lämnad från alla mina vänner någon dag. Rädslan finns alltid där, jag försöker alltid vara förberedd på den dagen och njuta av de dagar man får tillsammans. Jag försöker att inte fästa mig vid vännerna, jag kan inte lita på att de inte kommer att svika mig, tror stenhårt på att de kommer göra det och det vet jag. Den dagen kommer, jag vet, den dagen då de lämnat mig och försvinner ur mitt liv.
Men jag menar inte att jag är bättre, det är jag inte. Men jag är bara rädd.
Kärlek är orsaken, det är då alla vänner lämnar en, har redan upplevt det så många gånger och vet många som upplevt det. Jag behöver ingen kärlek, jag vill ha vänner. Alla svek har lämnat spår efter sig och jag vet att det kommer fler. Några gånger har det hänt gång på gång, så fort den ena skaffat sig en partner blir alla vänner mindre värda. Då finns man inte där för dem längre, de bleknar i behovet av att ha. Det är såhär jag känner att det blir. Men sen när det är slut är det okej att söka hjälp och tröst hos vännerna, dom man aldrig funnits där för under den tiden. Det är fan inte okej. Kom inte tillbaka och tro att du ska få något tillbaka, när du aldrig gav de något under den tiden. Precis såhär känner jag att det är, det är så jag upplevt det. Det är så jävla fel men ändå låter folk det hända, flera gånger till och med!
Hatar att det är såhär, avskyr att vara rädd för att nästa vän ska träffa någon och sedan sluta bry sig om mig. Åtminstone visar de inte att de bryr sig, så varför ska man då finnas för dom om dom aldrig finns där för en? Men varför är alla så? Det är bara sjukt att de tycker att vännerna är mindre värda, för det är precis så det är ju. Det är bara så det är.
En dag kommer jag stå här i världen helt själv utan en enda människa att vända mig till, kommer att vara så vilse i den stora världen där jag står helt ensam. Kommer längta bort något enormt. Kommer känna hur världen sviker. Jag är så jäkla säker på detta, det blir alltid så i slutändan, hur mycket man än försöker förhindra det kommer det att ske. Alla lämnar någon gång, Alla. Finns inte en enda människa som aldrig lämnar en.
Jag är så himla rädd för att bli lämnad, för att bli helt ensam. Jag känner mig så övertygad om att jag kommer att bli lämnad från alla mina vänner någon dag. Rädslan finns alltid där, jag försöker alltid vara förberedd på den dagen och njuta av de dagar man får tillsammans. Jag försöker att inte fästa mig vid vännerna, jag kan inte lita på att de inte kommer att svika mig, tror stenhårt på att de kommer göra det och det vet jag. Den dagen kommer, jag vet, den dagen då de lämnat mig och försvinner ur mitt liv.
Men jag menar inte att jag är bättre, det är jag inte. Men jag är bara rädd.
Kärlek är orsaken, det är då alla vänner lämnar en, har redan upplevt det så många gånger och vet många som upplevt det. Jag behöver ingen kärlek, jag vill ha vänner. Alla svek har lämnat spår efter sig och jag vet att det kommer fler. Några gånger har det hänt gång på gång, så fort den ena skaffat sig en partner blir alla vänner mindre värda. Då finns man inte där för dem längre, de bleknar i behovet av att ha. Det är såhär jag känner att det blir. Men sen när det är slut är det okej att söka hjälp och tröst hos vännerna, dom man aldrig funnits där för under den tiden. Det är fan inte okej. Kom inte tillbaka och tro att du ska få något tillbaka, när du aldrig gav de något under den tiden. Precis såhär känner jag att det är, det är så jag upplevt det. Det är så jävla fel men ändå låter folk det hända, flera gånger till och med!
Hatar att det är såhär, avskyr att vara rädd för att nästa vän ska träffa någon och sedan sluta bry sig om mig. Åtminstone visar de inte att de bryr sig, så varför ska man då finnas för dom om dom aldrig finns där för en? Men varför är alla så? Det är bara sjukt att de tycker att vännerna är mindre värda, för det är precis så det är ju. Det är bara så det är.
Kommentarer
Postat av: Evelina
Men lilla vän, så får du inte tänka!<3
Trackback
