på botten
Bilder på studentkläderna kommer imorgon! :) Orkar inte lägga upp de idag. Köpte ett par leggings idag och den där grafiiti nail nagellacket. :D Blev ju skitsnyggt! :o Har sjukt tråkigt nu. -.- Fast skriver ju iaf med A och D. :D <3 Det är alltid kul. ^^
Btw, måste fan jobba med självkänslan. Den är fan på botten nu alltså. Så fort någon gör något bra känns det som ett slag i magen på mig, då känner jag hur det bekräftas att jag inte alls är bra. Det kan gälla vad som helst, att någon ritar bättre eller skriver bättre. Kan knappt vara inne på poeter.se utan att känna hur jävla dålig jag är, får bekräftelsen hela tiden. Är jag nöjd med något, t.ex. med något jag ritat, och sedan tittar på någon annans teckning känner jag mig genast sämre. Jag jämför mig med alla, hela tiden.
Och jag ser bara en massa fel på mig, det här är också så jävla fel, att jag sitter och skriver det här. Att jag klagar är fel, att jag inte mår okej är fel, allt är så jävla fel. Men mår någon annan dåligt är det okej, men när jag känner mig nere är det så fel, för jag har inte rätten att må dåligt. Det är fan så det känns. Det känns som om jag måste vara perfekt.
T.ex. blev jag jätte nöjd med mina foton jag tog i förrgår men nu när jag sett bättre är jag nte alls bra längre eller nöjd, nu skäms jag. Det ska fan inte kännas såhär, man ska inte behöva trycka ner sig hela tiden. Men min ena tanke säger att jag ska tryckas ned, den andra säger att jag inte ska det. Det är den negativa som hela tiden vinner, den har makten över mig och jag lyssnar på den.
Btw, måste fan jobba med självkänslan. Den är fan på botten nu alltså. Så fort någon gör något bra känns det som ett slag i magen på mig, då känner jag hur det bekräftas att jag inte alls är bra. Det kan gälla vad som helst, att någon ritar bättre eller skriver bättre. Kan knappt vara inne på poeter.se utan att känna hur jävla dålig jag är, får bekräftelsen hela tiden. Är jag nöjd med något, t.ex. med något jag ritat, och sedan tittar på någon annans teckning känner jag mig genast sämre. Jag jämför mig med alla, hela tiden.
Och jag ser bara en massa fel på mig, det här är också så jävla fel, att jag sitter och skriver det här. Att jag klagar är fel, att jag inte mår okej är fel, allt är så jävla fel. Men mår någon annan dåligt är det okej, men när jag känner mig nere är det så fel, för jag har inte rätten att må dåligt. Det är fan så det känns. Det känns som om jag måste vara perfekt.
T.ex. blev jag jätte nöjd med mina foton jag tog i förrgår men nu när jag sett bättre är jag nte alls bra längre eller nöjd, nu skäms jag. Det ska fan inte kännas såhär, man ska inte behöva trycka ner sig hela tiden. Men min ena tanke säger att jag ska tryckas ned, den andra säger att jag inte ska det. Det är den negativa som hela tiden vinner, den har makten över mig och jag lyssnar på den.
Kommentarer
Trackback
